Utelek
Givetvis så gick solen i moln och stannade där medans vi hämtade på dagis, typiskt! Men det var rätt skönt ute ändå.
Premiärfika för i år på picknickbänken.
Vår jättefina pool. Eller är det en sandlåda?
Djupt koncentrerad Lucas.
Så här glad var Alfons över att det går o gunga igen!
Lucas har bestigit Mount Everest!
När det brister
Ja, nu menar jag då inte knoppar som brister. Även om jag skulle kunna skriva om bristen på bristande knoppar. Ska man behöva köpa sitt påskeris i affär för att få videung i påsk?
Nåja, det skulle inte handla om det ju.
Nej, utan när man brister i sitt föräldraskap. Eller när de känns som det, fast man bara är mänsklig.
Alfons är ju bekant en väldigt liten kille med VÄLDIGT starka åsikter om allt. Till exempel påklädning, nattning osv. Det finns procedurer som ska genomföras för varje moment, och följs inte de så bli det ramaskri.
När den redan trötta modern väcks av ovanstående klockan 04:30 så blir det således lite kärvt med tålamod för dessa procedurer. Det orkas inte med så mycket lirkande och lockande och pockande för att få ihop morgonen på ett sätt som passar den unge herrn. Låter som att vi curlar honom, och det är mycket möjligt att vi gjort det.
Men man gör det som funkar och försöker undvika konflikter.
Alfons blir HYSTERISK när man tar tag (såklart löst) i hans hand och säger "nej, du får inte slåss, det gör ont på mamma". Dramaqueenen komme fram och han slänger sig på golvet och elefanttårarna sprutar.
I morse var en sådan morgon när han gjorde morgon 04:30, jag var ett höggravidigt hormonellt trött monster och inte orkade lirka och locka och pocka för att få på kläder, skor och jacka. Resultatet blev ju såklart att M fick bära en stortjutande Alfons ner till bilen. Och kvar står man och tänker: "VARFÖR kunde jag inte orkat ha LITE mer tålamod så det slapp bli såhär?" Fast man vet att det är helt normalt att vara helt slut när man varit vaken sen halv fem, och vet att man får gå o lägga sig så fort barnen kommit iväg med pappa.
Ja, det är mänskligt och fullt normalt, men känslan är inget rolig, och man känner sig som tidernas sämsta.
Ska nog handla en liten "förlåt"-present nere på stan sen. Fast han kommer ha glömt allt i em. Men det känns bättre för mig..
Stressad
Jo, serrni, HSB är helt briljanta när det gäller planering. Vi är visserligen tacksamma över att de byter fönster. För de som är nu har inte bytts sen kåken byggdes på 60-talet. De släpper ut värme och in kyla. Det har varit kalla golv i vinter.
MEN måste de nödvändigtvis bytas i början på vårkanten, när det fortfarande är KALLT ute? Och dessutom precis i fas med att bäsen kommer? Hade det inte varit lite trevligare med fönsterbyte sådär precis innan semestertider, när det är varmt o gottigt ute? Neeeejdå, nu när det väl ska bytas fönster på den här gamle kåken då vill de ha det gjort så fort det bara går! Sen att det blir iskallt inne hos hyresgästerna, det är en värdslig sak. Som Karlsson på taket skulle sagt.
Iaf. Jag vill inte ta upp bäsens säng och bädda i den före fönsterbytet. Det blir ju massa byggdamm o då hade jag fått bädda rent o nytt igen. Dubbelt arbete. Så tänker jag om allt. Byggdammet. Hatar det.
Imorgon ska jag iaf tvätta bäsens kläder, skötväska och klädsel till babyskyddet. Det är en aning bebiskräkigt då vi slarvade och inte tvättade det när Alfons bytte stol. Och skötväskan har vi inte använt det senaste halvåret, min kära gamla SkipHop! Den är inne på tredje barnet nu då, och den är fortfarande i fint skick. Det är kvalité det.
Väl investerade pengar det! Är det en tjej i magen så ska jag köpa en ny skötväska, en skiphop sååååklart. Väskornas väska. Jaja.
Undrar om man ska emigrera medans de byter fönster. Orkbulle. Det tar två dagar. Förhoppningsvis hinner det bli gjort innan bäsen kommer. Annars blir det JOBBIGT!
Har en massa förvärkar, och den trycker på vansinnigt mycket neråt. Därav stressen. Att inte hinna klart allt innan den kommer. Det beror ju som sagt på när de bytr fönstren. Förmodligen inte veckan som kommer, men kanske veckan efter. Å då är det ju typ dags.
Det duggar inte tätt..
Längtar tills bäsen kommer så man blir lite piggare. Tungt o eländigt med stora magen är det. Tänkte jag skulle fota sen så ni får se hur galet stor ja har bivit. Helt sanslöst!
MEN först ska jag sova ett par timmar till ;-) Gubben har åkt iväg med barna till dagis, så nu råder lugnet här hemma. Hunden ligger o snarkar bredvid mig och har inte alls lust att gå ut o morgonkissa. Han är också morgontrött tack o lov hehe..
Om att dela badkar
Denna lilla konversation ägde rum häromdagen när Alfons badade och Lucas ville joina honom.
L: Snääällla Alfons, jag kan väl få bada med dig?
A: NÄÄÄÄÄÄ!!!
L: Joooo jag vill! (nära till gråt).
A: Ja bada SJÄLV!
Lucas springer gråtande till pappa för uppbackning.
Pappa: Alfons, Lucas får faktiskt oxå bada!
A: NEEEEEEEJ!
Pappa: Då får du gå ur badet om inte Lucas oxå får vara med!
Då kläcker Alfons i ett sista desperat försök att få bada själv.
A: Ja har kissat i vattnet!
En gammal men härlig bild =)
Att äta upp
Vid tacosen idag så påpekade vi lite lätt att om man äter upp så blir det mycket fredagsmys.
Med två små matvägrare är alla knep tillåtna, även mutor!
Lucas hade nästan ätit allt och visade stolt upp sin tallrik. Medans Alfons har en hel del mat kvar på tallriken.
Dock lyckas han hitta en liten plätt på tallriken, och kläcker stolt:
"Jag har också ätit upp, maten är slut där!"
Han är ju inte dum inte.
Jag målar och målar, med tjockt och med tunt..
Färgen funkade fint som barnrum, dock inte riktigt lika bra som färg i mitt o Ms sovrum hehe!
Hade egentligen inte tänkt måla om då vi förhoppningsvis ska flytta inom en rimlig framtid, men jag orkar verkligen inte se de hemska väggarna mer.
Så i söndags begav vi oss o jag köpte en 10-liters hink med vit färg. En vägg är nu klar (wiihoo) och första strykningen klar på ena "gavelväggen". Väggen vid sängens huvudända vet jag inte om jag kanske ska tapetsera, så den tar jag sist. Kan tyvärr inte måla alla väggarna på en gång då vår säng måste stå därinne.
Annars mår jag relativt bra just nu. Det är tungt, magen är typ gigantisk, och jag blir andfådd för inget. När jag går uppför våra tre halvtrappor till lägenheten så måste jag stanna och vila TRE gånger. Det svartnar alltså för ögonen på mig. Och hunden blir riktigt irriterad på mig då jag måste stanna och vila flera gånger när vi är ute och rastar.
Längtar tills bäsen kommer ut så man blir lite mer rörlig! Då gör ju snittet ont, men kommer ändå orka mer.
