Förlossningsberättelse ~ Alfons 071011
Var på sista kontrollen hos bm den 11 oktober, då bf+6!
Hade under senaste veckan haft migränliknande huvudvärk, och Alfons hade varit väldigt lugn i magen (jag trodde såklart han laddade inför kommande förlossning).
Hade 1 på äggvita i urinen, blodtrycket var normalt. Gått ner TRE kilo på en vecka (!!).
BM ringde till förlossningen som tyckte jag skulle komma in på kontroll, bara för o checka av så allt var ok!
Fixar barnvakt till Lucas, och anländer till förlossningen strax efter lunch. Får göra 3 ctg, varav alla visar på att alfons är alldeles för lugn, ger knappt respons när bm "ruskar om" magen.
Det görs ett UL där de ser att han är väldigt liten för o vara 40 fulla veckor, runt 3 kilo. Han visar inga rörelser alls under UL, o när ja får en sammandragning så störtdyker hans puls.
BM säger att vi nog kommer bli kvar, hon och en läkare ska överlägga snabbt som attan hur snabbt han måste ut, o om de blir snitt eller vaginalt.
Där blir man nervös, bebisen mår inte bra!
Mattiaz åker hem snabbt som attan o hämtar lite saker, o meddelar barnvakten att det blir bebis idag!
Läggs in på förlossningen, blir körd till ett förlossningsrum o läggs med ctg, med stränga order om att ligga på sidan, för bebisens skull! Den mår tydligen bättre då.
Runt 16:00 kommer en läkare in o säger att de blir snitt inom en timme, snacka om chock! Trodde vi skulle få mer tid att förbereda oss på, att det eventuellt skulle bli senare på em eller dagen efter, men inte! Två bm kommer in o börjar förbereda i lugn o ro, när samma läkare sticker in huvudet o säger att nu är det bråttom!
Rullas ner till operation, vid det här laget rätt förvirrad o spänd.
Får spinalbedövning, o innan man visste ordet av så var vi tvåbarnsföräldrar! 17:23 föddes han!
Snittet i sig var helt ok, men man känner sig lite snuvad på förlossningen faktiskt, även om det var skönt o slippa det manglade underlivet o en hel massa värk o avslag 
Fick ju inte se Alfons direkt heller, då han inte alls mådde så bra när han kom ut. Hade fostervatten i lungorna och var allmänt slö och påverkad. Hade även påverkan på organen och blåsljud på hjärtat, men prover senare visar att detta är borta!
Plutten hade även lyckats slå knut på navelsträngen inne i magen, tydligen så är det inte helt ovanligt... Den var inte hårt åtdragen, men vem vet hur det hade kunnat bli om det blivit en vaginal förlossning o den ev dragits åt? Huuuga hemska tanke!
IAF,
Fick se en snabb skymt innan han åkte i kuvös till neonatalen.
Jag syddes ihop o kördes till förlossningen igen, o blev lämnad ensam på rummet utan bebismage o utan bebis! Väldigt märklig känsla!
Mattiaz kom efter en stund, o tillsammans rullar vi in på neo o tittar på underverket =) SÅÅÅÅ ljuvlig!!
Han fick ligga i kuvös med extra syrgas och CPAP i ungefär ett dygn, o kuvösen bara ett dygn till ungefär,,,
Blev matad med sond i början, medans jag pumpade igång mjölken så det skulle finnas när han hade ork att amma.
Han förstod rätt snabbt vad amning var, men hade ingen ork att få i sig tillräckligt. Försökte koppmata honom, men den var ingen hit! Han blev "modige Alfons som vågar vägra koppen" bland personalen på neo Så det blev sonden till o från, o kämpande med koppen samtidigt som han fick amma det han orkade!
Han började orka amma mer o mer, o koppandet läggs ner då han helt enkelt inte vill!
Han får ändå i sig tillräckligt med mat.
Han har rasat i vikt under denna tid, o vid utskrivningen efter 5 dagar på neo då vikten äntligen verkar stabiliserats och han ammar helt ok, är han nere på 3085.
I skrivande stund (då han är 6 dgr gammal o kom hem igår) var vi och vägde på neo idag, o han har tappat 20 gram.
Så det blir tillbaka imorgon igen och väga! Har han inte stigit i vikt då, så blir det övervägande om huruvida vi ska börja koppmata igen eller ge tillägg på flaska.
Hur det hade kunnat bli så här är det ingen som vet, bara att det var ngn slags obalans i magen, och att jag mådde dåligt med huvudvärken i en vecka o tappat 3 kg finns det heller inget svar på! Vi är glada att det fått ett lyckligt slut, att han återhämtat sig så bra! Vikten löser sig alltid!
Han är världens underbaraste Alfons! (L)
Förlossninsberättelse ~ Lucas 060215
klockan var) och egna upplevelser!
11/2. Slemproppen börjar lossna på förmiddagen, efterföljs av lite molande värk som försvinner efter lite vila.
Lugnt resten av dagen.
12/2. Fortsätter lossna massor med slem, har lite sammandragningar under dagen,
en del som gör ont ungefär som mensvärk, och en del som bara stramar och magen
blir stenhård. Höll igång under dagen.
13/2. Lossnade en stor klutt av slemmproppen, och efter det så kommer det mängder med blodigt slem under dagen.
På dagen hade jag lite oregelbundna sammandragningar,
alltemellan 4 - 19 minuters intervall,
på kvällen stabiliseras det o kommer med 7 - 10 minuter emellan.
Kändes som vanlig mensvärk.
Tog 2 alvedon och gick och försökte sova.
14/2. Sovit uruselt på natten, hade massor med förvärkar som gjorde riktigt ont emellanåt. Gav upp vid 06.00.
Var på överburenhetskontroll på förlossningen vid 10.00.
Samma ögonblick jag klev in på sjukhuset så försvann varendaste liten förvärk såklart! hehe..
De gjorde UL och konstaterade att bebisen var stor, förmodligen över 4 kg!
Då blev ja riktigt rädd, hur sjutton ska jag kunna föda ett så stort barn??
Efter gynundersökning konstateras att jag var öppen 2 cm, och på CTG:n så
lyckas det registreras iaf en förvärk.
Bebisen mår bra och jag får snällt åka hem igen!
Har regelbundna sammandragningar under resten av dagen/kvällen.
Börjar göra ont, känns som stark mensvärk.
Klockar förvärkarna allt mellan 4 - 7 minuter emellan.
Tar 2 alvedon och försöker få lite sömn.
Blev ingen alla hjärtans dag bebis!
15/2. Har nu gått över tiden med exakt 2 veckor.
Sova är uteslutet, ligger bara och vänder o vrider på mig.
Försöker få lite smärtlindring med hjälp av vetekudden, hjälper inte så mkt.
Har riktigt ont nu!!
04.00. Ringer förlossningen och säger att jag inte
kan vara hemma längre, har för ont!
Har vid det här laget fått frossa och känner mig ganska smärtpåverkad.
Väcker Mattiaz och plockar ihop oss o går ut me Teddy innan vi åker in till förlossningen.
05:39. Inkommer till förlossningen, blir undersökt och är öppen 3 cm,
har oregelbundna sammandragningar som kommer med 3 - 6 min mellanrum.
05.45. Får akupunktur. Jätteskönt!
Frossan släpper och känner mig lugn och avslappnad.
06:18. Tätare sammandragningar nu som tar i mer.
Hoppar i badet. Jätteskönt!
Ligger kvar där i säkert över en timme.
07.00. Blir inskriven.
Är hungrig vid åttatiden, försöker äta lite frukost men går halvbra.
Gör för ont för att jag ska kunna äta, får i mig 2 tuggor macka och lite yoghurt.
Blir flyttad till förlossningssal.
09.00. Körs en CTG kurva. Nu börjar det göra oooont!!
10.30. Nu orkar jag inte andas genom värkarna längre,
det gör för ont. Ber om EDA.
11.10. EDA läggs. Ååååh va skööönt!!
Smärtan avtar helt, det enda som känns är att det trycker på som attan neråt.
Äter lunch och promenerar lite.
12:48. Värkarna avtagit ngt, får värkstimulerande dropp.
Är öppen 5 cm, mjuka kanter, buktande hinnblåsa under värk.
13:41. Vattnet tas. Promenerar mera och tycker nu att de trycker på massor.
Nånstans häremellan så får dom för sig att flytta mig från förlossningssalen
till ett vanligt rum, fråga mig inte varför!
Precis när ja kommit in i det nya rummet så får jag krystvärkar
och blir helt hysterisk, jag är ju i fel rum!!
Blir mäkta irriterad på BM för att de inte fattar att bebisen vill ut, NU!!
Slår mig aldrig att det kanske kommer ta ett tag hehe...
Ligger på sidan med en sackosäck mellan knäna, tycker det är skönt.
Blir flyttad tillbaka till förlossningsrummet rätt fort,
de fattade att bebisen ville ut trots allt ;o)
15:39. Får lustgas. Var lite rädd för att använda den i början, rädd för att må illa.
Men gör inte det, och lustgasen hjälpte verkligen! Kändes som en rejäl fylla!
Att hyperventilera i lustgasmasken gör att man blir lite konstig i skallen hehehe..
Sa en massa roliga saker (har jag fått veta i efterhand, kommer inte ihåg).
Här så gör det rejält ont, känner ingen större effekt av EDA:n längre,
fast den gjorde säkert sitt.
Tror på slutet att jag kommer att dö, vilket jag skrek in i lustgasmasken otaliga gånger,
dör gör jag däremot inte, och kl 17:17 så ser lille Lucas ljusrörens sken
för första gången!
Även om det gjorde väldigt ont under slutet på sista skedet,
så var det en otroligt häftig känsla!
Trots att förlossningen tog rätt lång tid så kändes det inte så,
var skönt att det inte gick jättefort,
kändes som att jag hann med bra och hade kontroll hela tiden,
även under utdrivningsskedet.
Så jag upplevde förlossningen som mkt positiv!
Förlorade dock en hel del blod, ca 1 liter.
Och med mitt redan dåliga blodvärde så sjönk det ner till bara 75 i värde.
Hade cirka 108 innan förlossning.
Så var väldigt svag och trött efteråt,
kunde inte riktigt ta hand om Lucas så som jag önskat!
Fick järn-dropp 2 gånger på BB, åkte hem efter 3 dagar.
Var fortfarande svag, men hemlängtan var starkare =)
Men ojj va det var värt de, kommer garanterat föda barn igen!
De va de häftigaste jag gjort nånsin!
Otroligt att det kan resultera i en så undebar liten varelse..
Känslan när han kom upp på magen var helt fantastisk!
Har aldrig varit så lycklig..
Man bara känner att denna kladdiga lilla bebis kommer jag gå genom
eld och aska för!
Finns inga ord,,
