Förlossninsberättelse ~ Lucas 060215
Detta är skriver utifrån förlossningsjournalen (då jag inte hade en susning om vad
klockan var) och egna upplevelser!
11/2. Slemproppen börjar lossna på förmiddagen, efterföljs av lite molande värk som försvinner efter lite vila.
Lugnt resten av dagen.
12/2. Fortsätter lossna massor med slem, har lite sammandragningar under dagen,
en del som gör ont ungefär som mensvärk, och en del som bara stramar och magen
blir stenhård. Höll igång under dagen.
13/2. Lossnade en stor klutt av slemmproppen, och efter det så kommer det mängder med blodigt slem under dagen.
På dagen hade jag lite oregelbundna sammandragningar,
alltemellan 4 - 19 minuters intervall,
på kvällen stabiliseras det o kommer med 7 - 10 minuter emellan.
Kändes som vanlig mensvärk.
Tog 2 alvedon och gick och försökte sova.
14/2. Sovit uruselt på natten, hade massor med förvärkar som gjorde riktigt ont emellanåt. Gav upp vid 06.00.
Var på överburenhetskontroll på förlossningen vid 10.00.
Samma ögonblick jag klev in på sjukhuset så försvann varendaste liten förvärk såklart! hehe..
De gjorde UL och konstaterade att bebisen var stor, förmodligen över 4 kg!
Då blev ja riktigt rädd, hur sjutton ska jag kunna föda ett så stort barn??
Efter gynundersökning konstateras att jag var öppen 2 cm, och på CTG:n så
lyckas det registreras iaf en förvärk.
Bebisen mår bra och jag får snällt åka hem igen!
Har regelbundna sammandragningar under resten av dagen/kvällen.
Börjar göra ont, känns som stark mensvärk.
Klockar förvärkarna allt mellan 4 - 7 minuter emellan.
Tar 2 alvedon och försöker få lite sömn.
Blev ingen alla hjärtans dag bebis!
15/2. Har nu gått över tiden med exakt 2 veckor.
Sova är uteslutet, ligger bara och vänder o vrider på mig.
Försöker få lite smärtlindring med hjälp av vetekudden, hjälper inte så mkt.
Har riktigt ont nu!!
04.00. Ringer förlossningen och säger att jag inte
kan vara hemma längre, har för ont!
Har vid det här laget fått frossa och känner mig ganska smärtpåverkad.
Väcker Mattiaz och plockar ihop oss o går ut me Teddy innan vi åker in till förlossningen.
05:39. Inkommer till förlossningen, blir undersökt och är öppen 3 cm,
har oregelbundna sammandragningar som kommer med 3 - 6 min mellanrum.
05.45. Får akupunktur. Jätteskönt!
Frossan släpper och känner mig lugn och avslappnad.
06:18. Tätare sammandragningar nu som tar i mer.
Hoppar i badet. Jätteskönt!
Ligger kvar där i säkert över en timme.
07.00. Blir inskriven.
Är hungrig vid åttatiden, försöker äta lite frukost men går halvbra.
Gör för ont för att jag ska kunna äta, får i mig 2 tuggor macka och lite yoghurt.
Blir flyttad till förlossningssal.
09.00. Körs en CTG kurva. Nu börjar det göra oooont!!
10.30. Nu orkar jag inte andas genom värkarna längre,
det gör för ont. Ber om EDA.
11.10. EDA läggs. Ååååh va skööönt!!
Smärtan avtar helt, det enda som känns är att det trycker på som attan neråt.
Äter lunch och promenerar lite.
12:48. Värkarna avtagit ngt, får värkstimulerande dropp.
Är öppen 5 cm, mjuka kanter, buktande hinnblåsa under värk.
13:41. Vattnet tas. Promenerar mera och tycker nu att de trycker på massor.
Nånstans häremellan så får dom för sig att flytta mig från förlossningssalen
till ett vanligt rum, fråga mig inte varför!
Precis när ja kommit in i det nya rummet så får jag krystvärkar
och blir helt hysterisk, jag är ju i fel rum!!
Blir mäkta irriterad på BM för att de inte fattar att bebisen vill ut, NU!!
Slår mig aldrig att det kanske kommer ta ett tag hehe...
Ligger på sidan med en sackosäck mellan knäna, tycker det är skönt.
Blir flyttad tillbaka till förlossningsrummet rätt fort,
de fattade att bebisen ville ut trots allt ;o)
15:39. Får lustgas. Var lite rädd för att använda den i början, rädd för att må illa.
Men gör inte det, och lustgasen hjälpte verkligen! Kändes som en rejäl fylla!
Att hyperventilera i lustgasmasken gör att man blir lite konstig i skallen hehehe..
Sa en massa roliga saker (har jag fått veta i efterhand, kommer inte ihåg).
Här så gör det rejält ont, känner ingen större effekt av EDA:n längre,
fast den gjorde säkert sitt.
Tror på slutet att jag kommer att dö, vilket jag skrek in i lustgasmasken otaliga gånger,
dör gör jag däremot inte, och kl 17:17 så ser lille Lucas ljusrörens sken
för första gången!
Även om det gjorde väldigt ont under slutet på sista skedet,
så var det en otroligt häftig känsla!
Trots att förlossningen tog rätt lång tid så kändes det inte så,
var skönt att det inte gick jättefort,
kändes som att jag hann med bra och hade kontroll hela tiden,
även under utdrivningsskedet.
Så jag upplevde förlossningen som mkt positiv!
Förlorade dock en hel del blod, ca 1 liter.
Och med mitt redan dåliga blodvärde så sjönk det ner till bara 75 i värde.
Hade cirka 108 innan förlossning.
Så var väldigt svag och trött efteråt,
kunde inte riktigt ta hand om Lucas så som jag önskat!
Fick järn-dropp 2 gånger på BB, åkte hem efter 3 dagar.
Var fortfarande svag, men hemlängtan var starkare =)
Men ojj va det var värt de, kommer garanterat föda barn igen!
De va de häftigaste jag gjort nånsin!
Otroligt att det kan resultera i en så undebar liten varelse..
Känslan när han kom upp på magen var helt fantastisk!
Har aldrig varit så lycklig..
Man bara känner att denna kladdiga lilla bebis kommer jag gå genom
eld och aska för!
Finns inga ord,,
klockan var) och egna upplevelser!
11/2. Slemproppen börjar lossna på förmiddagen, efterföljs av lite molande värk som försvinner efter lite vila.
Lugnt resten av dagen.
12/2. Fortsätter lossna massor med slem, har lite sammandragningar under dagen,
en del som gör ont ungefär som mensvärk, och en del som bara stramar och magen
blir stenhård. Höll igång under dagen.
13/2. Lossnade en stor klutt av slemmproppen, och efter det så kommer det mängder med blodigt slem under dagen.
På dagen hade jag lite oregelbundna sammandragningar,
alltemellan 4 - 19 minuters intervall,
på kvällen stabiliseras det o kommer med 7 - 10 minuter emellan.
Kändes som vanlig mensvärk.
Tog 2 alvedon och gick och försökte sova.
14/2. Sovit uruselt på natten, hade massor med förvärkar som gjorde riktigt ont emellanåt. Gav upp vid 06.00.
Var på överburenhetskontroll på förlossningen vid 10.00.
Samma ögonblick jag klev in på sjukhuset så försvann varendaste liten förvärk såklart! hehe..
De gjorde UL och konstaterade att bebisen var stor, förmodligen över 4 kg!
Då blev ja riktigt rädd, hur sjutton ska jag kunna föda ett så stort barn??
Efter gynundersökning konstateras att jag var öppen 2 cm, och på CTG:n så
lyckas det registreras iaf en förvärk.
Bebisen mår bra och jag får snällt åka hem igen!
Har regelbundna sammandragningar under resten av dagen/kvällen.
Börjar göra ont, känns som stark mensvärk.
Klockar förvärkarna allt mellan 4 - 7 minuter emellan.
Tar 2 alvedon och försöker få lite sömn.
Blev ingen alla hjärtans dag bebis!
15/2. Har nu gått över tiden med exakt 2 veckor.
Sova är uteslutet, ligger bara och vänder o vrider på mig.
Försöker få lite smärtlindring med hjälp av vetekudden, hjälper inte så mkt.
Har riktigt ont nu!!
04.00. Ringer förlossningen och säger att jag inte
kan vara hemma längre, har för ont!
Har vid det här laget fått frossa och känner mig ganska smärtpåverkad.
Väcker Mattiaz och plockar ihop oss o går ut me Teddy innan vi åker in till förlossningen.
05:39. Inkommer till förlossningen, blir undersökt och är öppen 3 cm,
har oregelbundna sammandragningar som kommer med 3 - 6 min mellanrum.
05.45. Får akupunktur. Jätteskönt!
Frossan släpper och känner mig lugn och avslappnad.
06:18. Tätare sammandragningar nu som tar i mer.
Hoppar i badet. Jätteskönt!
Ligger kvar där i säkert över en timme.
07.00. Blir inskriven.
Är hungrig vid åttatiden, försöker äta lite frukost men går halvbra.
Gör för ont för att jag ska kunna äta, får i mig 2 tuggor macka och lite yoghurt.
Blir flyttad till förlossningssal.
09.00. Körs en CTG kurva. Nu börjar det göra oooont!!
10.30. Nu orkar jag inte andas genom värkarna längre,
det gör för ont. Ber om EDA.
11.10. EDA läggs. Ååååh va skööönt!!
Smärtan avtar helt, det enda som känns är att det trycker på som attan neråt.
Äter lunch och promenerar lite.
12:48. Värkarna avtagit ngt, får värkstimulerande dropp.
Är öppen 5 cm, mjuka kanter, buktande hinnblåsa under värk.
13:41. Vattnet tas. Promenerar mera och tycker nu att de trycker på massor.
Nånstans häremellan så får dom för sig att flytta mig från förlossningssalen
till ett vanligt rum, fråga mig inte varför!
Precis när ja kommit in i det nya rummet så får jag krystvärkar
och blir helt hysterisk, jag är ju i fel rum!!
Blir mäkta irriterad på BM för att de inte fattar att bebisen vill ut, NU!!
Slår mig aldrig att det kanske kommer ta ett tag hehe...
Ligger på sidan med en sackosäck mellan knäna, tycker det är skönt.
Blir flyttad tillbaka till förlossningsrummet rätt fort,
de fattade att bebisen ville ut trots allt ;o)
15:39. Får lustgas. Var lite rädd för att använda den i början, rädd för att må illa.
Men gör inte det, och lustgasen hjälpte verkligen! Kändes som en rejäl fylla!
Att hyperventilera i lustgasmasken gör att man blir lite konstig i skallen hehehe..
Sa en massa roliga saker (har jag fått veta i efterhand, kommer inte ihåg).
Här så gör det rejält ont, känner ingen större effekt av EDA:n längre,
fast den gjorde säkert sitt.
Tror på slutet att jag kommer att dö, vilket jag skrek in i lustgasmasken otaliga gånger,
dör gör jag däremot inte, och kl 17:17 så ser lille Lucas ljusrörens sken
för första gången!
Även om det gjorde väldigt ont under slutet på sista skedet,
så var det en otroligt häftig känsla!
Trots att förlossningen tog rätt lång tid så kändes det inte så,
var skönt att det inte gick jättefort,
kändes som att jag hann med bra och hade kontroll hela tiden,
även under utdrivningsskedet.
Så jag upplevde förlossningen som mkt positiv!
Förlorade dock en hel del blod, ca 1 liter.
Och med mitt redan dåliga blodvärde så sjönk det ner till bara 75 i värde.
Hade cirka 108 innan förlossning.
Så var väldigt svag och trött efteråt,
kunde inte riktigt ta hand om Lucas så som jag önskat!
Fick järn-dropp 2 gånger på BB, åkte hem efter 3 dagar.
Var fortfarande svag, men hemlängtan var starkare =)
Men ojj va det var värt de, kommer garanterat föda barn igen!
De va de häftigaste jag gjort nånsin!
Otroligt att det kan resultera i en så undebar liten varelse..
Känslan när han kom upp på magen var helt fantastisk!
Har aldrig varit så lycklig..
Man bara känner att denna kladdiga lilla bebis kommer jag gå genom
eld och aska för!
Finns inga ord,,
Kommentarer
Trackback
