Åååååh
har ingen lust o skriva ett inlägg egentligen, för jag kommer bara gnälla!!
så nu vet ni det, vill ni behålla ert goda humör så kan ni sluta läsa nu.
Studierna suger musten ur mig. Jag mår piss varje torsdag när jag vet att skrivuppgiften måste bli klar för att skickas in på fredag. Varje fredag känner jag enorm stress över kommande veckans uppgift, för uppgifterna blir såklart bara svårare och svårare. Och dygnet får tyvärr inga fler timmar. Och barnen lämnar inte mer tid till studierna, vílket de inte ska såklart. Det är inte deras fel att deras mamma kom på den korkade idén att börja plugga. Extremt hurtigt och bra när man inte hade börjat, just nu känns det mest vansinnigt jobbigt och omotiverat.
Men nu har man satt sig i den här sitsen, jag har inget val än att fullfölja. Hittills har det löst sig och gått bra på inlämningarna, så helt pottaskit är det ju inte. Men jag är bara rädd att jag kommer slita ut mig, jag vill inte gå in i väggen bara för lite studier. No way. Men sen är jag ju sån med, allt eller inget. Jag gör inget halvdant när jag väl bestämt mig, om det så gäller studier, dopkalas eller städning. Har jag väl bestämt mig så gör jag det bästa jag kan. Vilket oftast leder till att jag gör lite mer än jag egentligen orkar. FrökenDuktig-syndromet. Orkar inte göra nånting halvdant, för det är inte JAG. Halvmesyr duger inte (alltså nånting jag gör). Jag säger till andra: Nej men slit inte ihjäl dig, vi blir nöjda ändå! Men när det gäller nåt jag ska göra så höjer jag ribban åt mig själv nåt så vansinnigt, onyttigt högt verkligen. För att själv bli nöjd.
I alla fall, studierna känns tunga just nu, orkar egentligen inte. Det är tufft att sitta varje kväll o plugga. Det tar mer tid och energi än jag trodde det skulle göra. Har inte ens tid att sitta här och skriva, men jag orkade verkligen inte skriva mer på min argumentationsartikel ikväll. Argumenten har helt enkelt tagit slut samtidigt som motivationen.
Barnen mår ok, Lucas har haft feber i helgen, förmodligen en förkylning som låg o lurade, idag var han iaf pigg och fick gå till dagis. Där hade han varit som vanligt, glad och sprallig. Hela eftermiddagen har han varit lugn, lite väl lugn nästan. Lite snorig nu på em o hostar. får väl se hur det går.
Alfons var lite tät nu när han sov, men verkar ha släppt.
Imorgon ska jag till tandläkaren (dessutom...) och få reda på hur många hål jag har. Nån som vågar sig på en gissning? Kan lägga till att min tandkvalité är galet dålig, och jag har inte lagat nånting sen ett tag INNAN det började kosta pengar. Är så rädd så de e sjukt. Har en massa hål iaf, kan se de själv, + 2 rotfyllningar. hujjeda mig.
Var och fyllde en av de tänder som ska rotfyllas igår. Fyllningen hade ramlat ur o tanden började göra ont, så jag tog tjuren vid hornen o fick en akuttid igår. Iaf så är jag ju vansinnigt rädd, så rädd så jag har hjärtklappning (JO!) en hel dag innan jag ska dit. Just nu känns det ok inför morgondagen, är ju bara undersökning så det blir ju inget borrande iaf. Hatar den stunden precis när de ropar in en till undersökningsrummet, och man går i den långa korridoren bort till rummet man ska till, känns precis som om man ska till sin egen avrättning.
Hela tiden tänker jag: "Nu vänder jag mig om o springer härifrån. Dumma ben, sluta GÅ, vänd istället om och spring härifrån, ingen kan tvinga dig att gå in där!".
Märkligt nog så slutar det alltid med att man hamnar i stolen ändå. Tänk om ens ben kunde lyda mina panikångesttankar nån gång.
Undrar hur jag ska överleva en rotfyllning. Måste på allvar be o få lustgas. BAJS att ja ammar fortfarande, annars så hade en Stesolid varit givet! (Stesolid är lugnande). Går ju inte när ja ammar. Lustgas funkar toppen vid förlossning, måste definivt få prova det vid rotfyllning. Får man lite annat o tänka på än att de ska joxa med mina tänder aaaaaah!!!!
Vid lagning fungerar det hyffsat med hög musik i MP3n. Så högt så det överröstar borrningen.
Måste berätta om den tandläkaren jag hade igår. vilket nöt!
Det första han sa när han undersökt tanden var: Någon bedövning är inte nödvändigt, tanden är stendöd.
Jaha?! Tack så mkt, min tandläkarskräck blev GENAST så mkt bättre!
Nu så kändes det ju knappt ingenting, tanden VAR verkligen död, men nån gång så stack det till o ja sa AJ.
Då sa det opedagogiska puckot till tandläkare: "Du bara tror att det ska göra mer ont, det är därför du är rädd. Det där gjorde inte särskilt ont då tanden är död".
JAHA?! Säg mig herr okänsliga tanddödar-tandläkare, HUR kan du känna det jag känner?
Kanhända att det är så som du säger, att jag är rädd att det ska göra mer ont, fine, men du kan omöjligt veta HUR ont det gör på mig. Såvida ni inte har någon sensor som mäter mina nervers reaktion. Men det är högst osannolikt.
Vilket praktpucko.
Och man vill inte höra någon sån replik som de uppenbarligen lärt sig på tandläkarhögskolan när man ligger o är skiträdd. Suck.
så nu vet ni det, vill ni behålla ert goda humör så kan ni sluta läsa nu.
Studierna suger musten ur mig. Jag mår piss varje torsdag när jag vet att skrivuppgiften måste bli klar för att skickas in på fredag. Varje fredag känner jag enorm stress över kommande veckans uppgift, för uppgifterna blir såklart bara svårare och svårare. Och dygnet får tyvärr inga fler timmar. Och barnen lämnar inte mer tid till studierna, vílket de inte ska såklart. Det är inte deras fel att deras mamma kom på den korkade idén att börja plugga. Extremt hurtigt och bra när man inte hade börjat, just nu känns det mest vansinnigt jobbigt och omotiverat.
Men nu har man satt sig i den här sitsen, jag har inget val än att fullfölja. Hittills har det löst sig och gått bra på inlämningarna, så helt pottaskit är det ju inte. Men jag är bara rädd att jag kommer slita ut mig, jag vill inte gå in i väggen bara för lite studier. No way. Men sen är jag ju sån med, allt eller inget. Jag gör inget halvdant när jag väl bestämt mig, om det så gäller studier, dopkalas eller städning. Har jag väl bestämt mig så gör jag det bästa jag kan. Vilket oftast leder till att jag gör lite mer än jag egentligen orkar. FrökenDuktig-syndromet. Orkar inte göra nånting halvdant, för det är inte JAG. Halvmesyr duger inte (alltså nånting jag gör). Jag säger till andra: Nej men slit inte ihjäl dig, vi blir nöjda ändå! Men när det gäller nåt jag ska göra så höjer jag ribban åt mig själv nåt så vansinnigt, onyttigt högt verkligen. För att själv bli nöjd.
I alla fall, studierna känns tunga just nu, orkar egentligen inte. Det är tufft att sitta varje kväll o plugga. Det tar mer tid och energi än jag trodde det skulle göra. Har inte ens tid att sitta här och skriva, men jag orkade verkligen inte skriva mer på min argumentationsartikel ikväll. Argumenten har helt enkelt tagit slut samtidigt som motivationen.
Barnen mår ok, Lucas har haft feber i helgen, förmodligen en förkylning som låg o lurade, idag var han iaf pigg och fick gå till dagis. Där hade han varit som vanligt, glad och sprallig. Hela eftermiddagen har han varit lugn, lite väl lugn nästan. Lite snorig nu på em o hostar. får väl se hur det går.
Alfons var lite tät nu när han sov, men verkar ha släppt.
Imorgon ska jag till tandläkaren (dessutom...) och få reda på hur många hål jag har. Nån som vågar sig på en gissning? Kan lägga till att min tandkvalité är galet dålig, och jag har inte lagat nånting sen ett tag INNAN det började kosta pengar. Är så rädd så de e sjukt. Har en massa hål iaf, kan se de själv, + 2 rotfyllningar. hujjeda mig.
Var och fyllde en av de tänder som ska rotfyllas igår. Fyllningen hade ramlat ur o tanden började göra ont, så jag tog tjuren vid hornen o fick en akuttid igår. Iaf så är jag ju vansinnigt rädd, så rädd så jag har hjärtklappning (JO!) en hel dag innan jag ska dit. Just nu känns det ok inför morgondagen, är ju bara undersökning så det blir ju inget borrande iaf. Hatar den stunden precis när de ropar in en till undersökningsrummet, och man går i den långa korridoren bort till rummet man ska till, känns precis som om man ska till sin egen avrättning.
Hela tiden tänker jag: "Nu vänder jag mig om o springer härifrån. Dumma ben, sluta GÅ, vänd istället om och spring härifrån, ingen kan tvinga dig att gå in där!".
Märkligt nog så slutar det alltid med att man hamnar i stolen ändå. Tänk om ens ben kunde lyda mina panikångesttankar nån gång.
Undrar hur jag ska överleva en rotfyllning. Måste på allvar be o få lustgas. BAJS att ja ammar fortfarande, annars så hade en Stesolid varit givet! (Stesolid är lugnande). Går ju inte när ja ammar. Lustgas funkar toppen vid förlossning, måste definivt få prova det vid rotfyllning. Får man lite annat o tänka på än att de ska joxa med mina tänder aaaaaah!!!!
Vid lagning fungerar det hyffsat med hög musik i MP3n. Så högt så det överröstar borrningen.
Måste berätta om den tandläkaren jag hade igår. vilket nöt!
Det första han sa när han undersökt tanden var: Någon bedövning är inte nödvändigt, tanden är stendöd.
Jaha?! Tack så mkt, min tandläkarskräck blev GENAST så mkt bättre!
Nu så kändes det ju knappt ingenting, tanden VAR verkligen död, men nån gång så stack det till o ja sa AJ.
Då sa det opedagogiska puckot till tandläkare: "Du bara tror att det ska göra mer ont, det är därför du är rädd. Det där gjorde inte särskilt ont då tanden är död".
JAHA?! Säg mig herr okänsliga tanddödar-tandläkare, HUR kan du känna det jag känner?
Kanhända att det är så som du säger, att jag är rädd att det ska göra mer ont, fine, men du kan omöjligt veta HUR ont det gör på mig. Såvida ni inte har någon sensor som mäter mina nervers reaktion. Men det är högst osannolikt.
Vilket praktpucko.
Och man vill inte höra någon sån replik som de uppenbarligen lärt sig på tandläkarhögskolan när man ligger o är skiträdd. Suck.
Kommentarer
Trackback
